Bounding

Var på rutinbesök på mvc, och just idag mätte vi magen, lyssnade hjärtljud och sånt som gör att det känns ännu mer på riktigt. Har sagt till den barnmorskan jag hade förut, och den nya jag har nu att dom får väga mig men absolut inte tala om vad jag väger, haha! Kunde inte riktigt hålla mig, så frågade i alla fall vad jag hade gått upp, vilket bara var 7 kg. Förmodligen mindre eftersom jag har svullat tårta och bullar efter kalaset i helgen, så det kanske t.o.m bara landar på 5. Det trodde jag fan inte.

Jag var och köpte säng, madrass och allt tillhörande till henne i Söndags och jävlar vad det springer iväg, men nu har vi det i alla fall. Den ska min kära man få skruva ihop när vi har städar upp i bebisrummet som för tillfället är mer av ett förråd.

I vilket fall som helst så såg allt bra ut och min kära dotter växer som hon ska so far. Jag upplever själv att jag är väldigt liten för att vara i vecka 25+1, men slänger ändå upp magbilder.

Det känns så bra med allt just nu. Jag var ju ganska nere för några dagar sen eftersom min mor och jag har gått skilda vägar, men det känns inte alls nu. Hon hade gått och snokat hos min far om vad jag gjorde när hon inte har kontakt med mig själv och då lackade jag ur och sa att hon ska ge fan i det. Då ville hon ha en förklaring till varför jag har sagt upp bekantskapen med henne, eftersom hon uppenbarligen inte kan haja det själv. Så hon fick sin förklaring vilket i min mening var väldigt känsloladdad och hade fått vilken mamma som helst att vilja ändra på saker och ting, men hon slängde tillbaka ett sms där det stod något i stil med "Jaha, det är synd att du känner så men jag önskar dig och Mattis lycka till.". Så, bara sådär, helt utan en fight så släppte hon taget om mig och allt detta för att slippa vägra inse att hon har problem.

Men det är bra ändå, för jag har så otroligt fina människor i mitt liv.