Strandad.

Jag är verkligen ett vrak. Det är för mycket nu. Jag borde, likt Mattis vara skitglad. Det är en normal reaktion att vara skitglad. Det är jag stundvis, missförstå mig inte. Men emellanåt är det så mycket att ta in att jag bara känner förtvivlan. Jag ska få precis allt jag har velat ha de senaste åren. Saker börjar bli bra och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till någonting. Vaknar med klump i halsen och bultande hjärta som gör ont i bröstkorgen varje morgon. Jag behöver att tiden skyndar lite.

Utöver att jag har missuppfattat det där med vad som är korrekt att känna i vilka situationer så har jag klantat till en viktig relation i mitt liv också. Han vet förmodligen inte ens om hur mycket han betyder eftersom jag brukar vara otroligt sparsam på dom orden. Jag tänker inte ens försöka korrigera det nu eftersom att jag med största sannolikhet kommer klanta till det igen, baserat på hur jag mår.

Jag vill bara kunna njuta av alla förändringar som sker i mitt liv nu. Varför kan jag inte det?

När tiden står still.

Jag har gått hemma väldigt länge nu. Jag har egentligen inte gjort så mycket annat sen jag slutade grundskolan förutom några snabba visiter på tre olika jobb och lika många skolor. Jag har under den här tiden lärt mig att göra det bästa av ingenting. Jag har lärt mig att få tiden att gå fort, att få den att inte kännas speciellt jobbig förutom när jag vet att saker ska hända längre fram. Och nu är tiden min största fiende eftersom jag har så jävla mycket framför mig som SKA hända. Jag och Mattis har fått våran alldeles egna lägenhet, eller, vi ska skriva kontrakt den 18'e Oktober. En trea på 81 kvm som bara är våran. Vi har bott i ett rum i två år, sovit i en 90-säng tills för två veckor sen när vi unnade oss en till. För mig är det så mycket att greppa att det nästan känns som att jag inbillar mig. Bortsett från flytten, som inte är så jävla bara så ska jag börja plugga den 18'e, och den här gången ska jag läsa kurser. Jag känner att det är något jag borde ha gjort för längesen med tanke på att jag har svårt att ta på mig för mycket på samma gång. Fattar ni? Det gör inte jag. Jag kommer förmodligen vara mindre produktiv än vad de flesta är dagligen med min inflytt och mina två komvuxkurser, men för mig innebär det här en 360 vändning. En totalrotation i rätt jävla riktning. Jag känner mig lycklig. Jag känner så mycket, förresten.

Bara för att klargöra lite..

så har jag gått ner i vikt under den här tiden. Folk verkar tro att jag börjar varje måndag, klarar en dag och sen fortsätter så. Nu är jag inne på min andra allevokur (måltidsersättare i form av soppor) och tänkte köra en vecka. På ungefär 1,5 månad har jag gått ner runt 7 kg och har ätit nyttigt under den perioden, samt kört en allevokur på två veckor. Nuvarande vikt ligger på ugefär 64 kg, lite beroende på vad min mongovåg är på för humör. Hoppas på en dundernedgång på 4 kg så att jag når min målvikt. Kör på det här ett tag nu. Tänker uppdatera varje dag så att jag blir lite motiverad iallafall.