När tiden står still.

Jag har gått hemma väldigt länge nu. Jag har egentligen inte gjort så mycket annat sen jag slutade grundskolan förutom några snabba visiter på tre olika jobb och lika många skolor. Jag har under den här tiden lärt mig att göra det bästa av ingenting. Jag har lärt mig att få tiden att gå fort, att få den att inte kännas speciellt jobbig förutom när jag vet att saker ska hända längre fram. Och nu är tiden min största fiende eftersom jag har så jävla mycket framför mig som SKA hända. Jag och Mattis har fått våran alldeles egna lägenhet, eller, vi ska skriva kontrakt den 18'e Oktober. En trea på 81 kvm som bara är våran. Vi har bott i ett rum i två år, sovit i en 90-säng tills för två veckor sen när vi unnade oss en till. För mig är det så mycket att greppa att det nästan känns som att jag inbillar mig. Bortsett från flytten, som inte är så jävla bara så ska jag börja plugga den 18'e, och den här gången ska jag läsa kurser. Jag känner att det är något jag borde ha gjort för längesen med tanke på att jag har svårt att ta på mig för mycket på samma gång. Fattar ni? Det gör inte jag. Jag kommer förmodligen vara mindre produktiv än vad de flesta är dagligen med min inflytt och mina två komvuxkurser, men för mig innebär det här en 360 vändning. En totalrotation i rätt jävla riktning. Jag känner mig lycklig. Jag känner så mycket, förresten.