Idag är en jävligt kass dag och känslan i mitt bröst är mindre behaglig. Igår valde jag att ta avstånd från en person, på vad jag sa var på obestämd tid, men som jag vet är för alltid. Personen är min mamma och har stått för alldeles för mycket smärta genom åren. Så länge jag kan minnas, faktiskt. Jag har skjutit upp på hela avskedet i några år eftersom jag helt enkelt har hoppats på en förändring från hennes sida. Det känns så jävla viktigt för mig att min dotter inte har såna människor i sitt liv, och därför var beslutet inte speciellt svårt.

Och jag vet att det här kommer göra mig mer hel så småningom. Det kommer bara att ta tid.