Jag är förjävla less på att vara så fet som jag är nu. De sista gravidkilona är helt omöjliga att gå ner, så nu blir det en soppkur till. Jag har misslyckats många gånger, men nu känner jag mig jävligt pepp! Senast jag var det så gick jag ner sju pannor! Börjar med att byta ut middagen idag och alla mål sen i 12 dagar. Feedback och peppning sökes!

Bounding

Var på rutinbesök på mvc, och just idag mätte vi magen, lyssnade hjärtljud och sånt som gör att det känns ännu mer på riktigt. Har sagt till den barnmorskan jag hade förut, och den nya jag har nu att dom får väga mig men absolut inte tala om vad jag väger, haha! Kunde inte riktigt hålla mig, så frågade i alla fall vad jag hade gått upp, vilket bara var 7 kg. Förmodligen mindre eftersom jag har svullat tårta och bullar efter kalaset i helgen, så det kanske t.o.m bara landar på 5. Det trodde jag fan inte.

Jag var och köpte säng, madrass och allt tillhörande till henne i Söndags och jävlar vad det springer iväg, men nu har vi det i alla fall. Den ska min kära man få skruva ihop när vi har städar upp i bebisrummet som för tillfället är mer av ett förråd.

I vilket fall som helst så såg allt bra ut och min kära dotter växer som hon ska so far. Jag upplever själv att jag är väldigt liten för att vara i vecka 25+1, men slänger ändå upp magbilder.

Det känns så bra med allt just nu. Jag var ju ganska nere för några dagar sen eftersom min mor och jag har gått skilda vägar, men det känns inte alls nu. Hon hade gått och snokat hos min far om vad jag gjorde när hon inte har kontakt med mig själv och då lackade jag ur och sa att hon ska ge fan i det. Då ville hon ha en förklaring till varför jag har sagt upp bekantskapen med henne, eftersom hon uppenbarligen inte kan haja det själv. Så hon fick sin förklaring vilket i min mening var väldigt känsloladdad och hade fått vilken mamma som helst att vilja ändra på saker och ting, men hon slängde tillbaka ett sms där det stod något i stil med "Jaha, det är synd att du känner så men jag önskar dig och Mattis lycka till.". Så, bara sådär, helt utan en fight så släppte hon taget om mig och allt detta för att slippa vägra inse att hon har problem.

Men det är bra ändå, för jag har så otroligt fina människor i mitt liv.

Vecka 24+5

Sover så jävla kasst och känner mig utmattad för ingenting. Gör s.k "fettostön" vid varje rörelse, haha. Och då är jag inte ens så stor. Drömmer helt störda drömmar, svettas och är uppe och pissar typ 10 gånger varje natt. Mitt liv har stannat upp så himla mycket sen jag blev gravid och jag längtar så jääääävla mycket. Känns som en evighet tills hon kommer. :/

Längtan

Jag känner sån otrolig längtan efter min dotter. Jag har förstått att jag inte har en aning om vad jag kommer att känna när hon är hos mig, men jag vet att det kommer vara något helt nytt. Jag har ju varit lite förtvivlad över att jag inte riktigt har haft några känslor för barnet i min mage, eftersom att jag helt enkelt inte kan förstå att det är ett barn där, men jag har förstått att det är vääääldigt vanligt och inte har något med att göra hur man kommer att känna för sitt barn när man väl har det utanför kroppen, så att säga.

Jag vill att hon ska komma nu! Och tänk om hon visste vilken underbar pappa hon har. Min älskade familj <3!

Idag är en jävligt kass dag och känslan i mitt bröst är mindre behaglig. Igår valde jag att ta avstånd från en person, på vad jag sa var på obestämd tid, men som jag vet är för alltid. Personen är min mamma och har stått för alldeles för mycket smärta genom åren. Så länge jag kan minnas, faktiskt. Jag har skjutit upp på hela avskedet i några år eftersom jag helt enkelt har hoppats på en förändring från hennes sida. Det känns så jävla viktigt för mig att min dotter inte har såna människor i sitt liv, och därför var beslutet inte speciellt svårt.

Och jag vet att det här kommer göra mig mer hel så småningom. Det kommer bara att ta tid.

Barnlösa

Vissa människor borde vara barnlösa. Gå igenom ett standardtest där man mäter dugligheten och få livmodern/bollarna bortslafsade för att aldrig någonsin skaffa barn om man inte klarar testet. Jag vet alldeles för många som aldrig någonsin borde ha skaffat barn av den anledningen att dom förstör mer än vad dom gör bra. Känns det rättvist att en människa som är totalt oduglig som förälder ska forma en annan människa? Nej, det tycker inte jag.

Föräldrar som hellre är ute med sina kompisar varje helg än att träffa sina barn. Föräldrar som skaffar nya pojk/flickvänner hela tiden och som blandar in sina barn i det. Föräldrar som hellre sitter och kedjeröker under fläkten och pratar i telefon eller ligger och kollar på talkshows medans barnet mer eller mindre får ta hand om sig själv. Jag drar inte gränsen vid extrema exempel a la Pojken som kallades det, utan bara när det finns en frånvaro som gör att barnet inte får det den behöver av sina föräldrar.

Och det gör ont i mig när barn kommer och säger att dom förstår varför Mamma inte vill vara hemma med dom på helgen, för det är ju faktiskt tråkigt och hon blir ju så fruktansvärt rastlös. ONT gör det. Tycker man att det är tråkigt att skaffa barn kan man ju lämna barnskaffandet åt dom som värdesätter att vara med dom man älskar.

Anger managment pt.2

Fortsättning på tidgare inlägg om mitt egenutformade anger managment-program.

Saker som gör mig lycklig, och alldeles varm:

1. Att Mattis inte bara är min sambo, pojkvän och fadern till mitt barn utan också min bästa vän. Att även när den där förälskelsen man lever på i början av ett förhållande bleknar av, så blir det aldrig tråkigt eller grått för vi har så jävla roligt tillsammans. Det går inte en dag utan att någon utav oss brister i skratt.

2. Att mina älskade vänner har lärt sig att ta distans till mina graviditetshormoner och verkar inte lägga någon större vikt på att jag är en renodlad bitch emellanåt.

3. Att det finns ett mysigt motionsspår här, som är jättevackert på sommaren.

4. Att jag förhoppningsvis får min hund snart.

5. Att jag kände vad jag tror är en spark igår (?). Och natten till igår så drömde jag att jag fick en dotter, och jag älskade henne så totalt. Direkt när jag såg henne. Det var en helt sjuk känsla. Så undra om jag får ett litet flickebarn?