Att behöva stå till försvars för sina känslor

Idag fick jag ett mail. Ett mail där jag tydligen har varit elak och sårat folk i ett inlägg jag har skrivit. Ett mail där jag har blivit ombedd att hålla mina tankar och känslor för mig själv. Och det får mig att tänka.

Om jag någonsin har gett intryck av att vara en person som lever i det tysta, så smärtar det mig. Om jag någonsin har gett intryck av att inte säga vad jag tycker och tänker, så känns det precis lika förjävligt.

Jag tänker och tycker precis vad jag vill. Jag tänker aldrig någonsin stå till försvars för vad jag känner. Och jag tänker framförallt inte vara tyst. Faktum är att jag blev påmind om hur rätt jag har till att uttrycka mig, i min egen blogg, som inte är påtvingad någon. Det är ingen veckotidning som dimper ner i brevlådan.

Och jag skiter fullständigt i vem som blir stött, för det här är faktiskt min blogg med mina tankar ur mitt perspektiv.