Kalla mig tråkig, men jag har aldrig riktigt förstått dealen med att hänga i en park på sommaren dagarna i ända. Eller stranden heller för den delen. Jag står ut i typ 20 minuter innan jag blir rastlös och vill iväg. Jag kan tycka att idén i sig är sjukt mysig och försöker verkligen att vara den där park/strandchillaren varje sommar fast det slutar bara med att jag blir grymt uttråkad. Har det med mitt umgänge att göra eller bara det faktum att jag är sjukt rastlös? Ingen vet, men tråkigt, tråkigt det är det. Tanken slår mig varje år att jag förmodligen är sjukt mycket mer värmekänslig än vad som kan vara normalt eftersom jag lider igenom varje sommar. Jag har mina moments då jag älskar sommaren, men det är när man har dom har supermysiga strandpromenaderna på KVÄLLEN. Jag såg en bild på mig själv när jag ligger i gräset förra sommaren för några veckor sen innan snön hade försvinna och tänkte "Ja, det är förjävla nice med sommar. Där ligger jag och bara...njuter.", sen när värmen väl kom så fick jag världens insikt och förstod ganska snabbt att det var mer i stil med "Shit, jag lägger mig här nu för jag dör annars.".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar